Hallå hej! Idag har jag varit på en fotografering inför en svinrolig grej och jag kan ju säga att jag absolut inte såg ut som ovan. Jag hatar verkligen fotograferingar för det får mig att inse hur fucking ful jag är? Alltså jag vet att man inte ska tänka så här om sig själv, och jag gör inte det jämt heller men idag har jag en sån dag och jag tänker bara vara 100% ärlig om det.
När jag åkte därifrån ville jag börja grina helt enkelt. Jag vet inte vad det är. Jag hatar bara att lämna över kontrollen till andra människor antar jag. För jag vill ju ha det på mitt sätt. Men dom har ju sitt sätt och sin bild av hur dom vill ha det också. Och jag vill ju inte vara den här dryga snorungen som ändrar på allt det heller, för såklart är dom sjukt skickliga på sitt jobb, men det är en jobbig känsla det här med att inte bli nöjd.
Sen är jag ju ingen jävla modell heller och det blir ju väldigt mycket press när man helt plötsligt måste vara och se ut som en.
Man ba bra yrke du valde då om du börjar grina efter att ha sett en bild på dig själv :)! Mmmh tack jag vet. Jag har väl bara hamnat i en medelålderskris eller något (ni ba snälla du är 19) men ibland får man känna såhär. Lika som att ibland får jag känna att jag är skitsnygg, det gjorde jag på bilden i början av inlägget. Men det man måste komma ihåg är att det är 1 bild av kanske 200 och jag glömmer ju av det själv och blir sen besviken när jag inte ser ut så på en annan bild.
Jag skriver inte det här för att ni ska kommentera att jag visst är snygg eller dylikt, verkligen inte, för det hjälper inte ens när jag har sådana här dagar. Men jag tycker det är viktigt att förtydliga att allt inte är så jävla lätt som det ser ut på instagram ibland. Jag påverkas också av kroppshets, träningshets och ideal precis som dom flesta andra gör. Och jag fattar att man kan glömma det för vafan vi influencers fotar ju och filmar oss själva varenda dag. Och då är det klart man tror att vi alla är fett självgoda och kära i oss själva men nej bröder. Inte jag iallafall.
Hela det här är bara ett stort jävla i-landsproblem som jag säkert kommer skratta åt om någon vecka men just nu är det såhär jag känner och då får det vara så. Jag kanske ska börja klippa in mig själv i Paris istället, det kanske känns bättre då.
