Min playsuit är från Missguided.

Dåså, nytt år, nya möjligheter, eller? Jag är tyvärr (eller som tur är) inte en av dessa människor som ser det nya året som en nystart och att allt kommer bli perfekt på grund av ett årsskifte. Däremot använder jag det som ett sätt att lämna det negativa och dom sämre delarna bakom mig i det förra året och nu blicka framåt. Mitt 2016 har varit ett jättebra år. Jag har växt enormt som person och trivs nu i mig själv mer än aldrig förr. Därför tror jag att 2017 kommer bli ett bra år. Jag har inga mål eller löften utan ska bara vara mig själv och köra mitt egna race, det brukar räcka 😉

Men jag vet att det är många som sätter upp mål och löften inför det nya året, är ni en av dem? I såna fall vill jag jättegärna höra era om det inte är typ träna och äta nyttigt för kom igeeeen, det håller aldrig. Haha.

Det jag ser mest fram emot det här året är min 18-årsdag och att jag förmodligen kommer ta körkort. Känns som att livet kommer ta en vändning och börja på riktigt då. Men det återstår att se. Vad ser ni mest fram emot 2017?

Idag fick jag höra att jag är ett företag, inte en person och det gjorde ont.

Jag är fullt medveten om hur otroligt lyckligt lottad jag är och jag är så tacksam att jag har fått chansen och möjligheten till att hålla på med det jag gör nu. Ett drömjobb helt enkelt, men nu har verkligheten kommit ikapp. Jag tror inte att folk som inte är i detta själv någonsin skulle kunna ana hur otroligt påfrestande och tärande det kan vara att vara en offentlig person. Bevakad, analyserad, granskad, kommenterad, kritiserad, missförstådd, dömd och påhoppad, varje dag. Missförstå mig rätt, den positiva responsen har alltid övervägt den negativa och just därför har jag alltid kunnat blunda för det negativa men just nu när jag varken mår bra eller är i balans av personliga skäl så klarar jag inte av det just nu. Det har blivit för mycket. Mitt vattenglas har varit fyllt så länge och nu har det tippat över.

Jag har alltid tålt mycket men när folk från min egna skola, i min egna ålder, från min egna omgivning skickar in tips om mig till Nyheter24 känns det som att allt jag gör är fel och allt andra gör att att försöka hitta dem. Allt detta när jag samtidigt går igenom en tuff period med både skola och privatliv, vilket gör att jag känner mig mer pressad än någonsin.

Jag är 17 år. Jag är i den åldern då jag gör misstag och ska kunna lära mig av dem utan att det orsakar en mediastorm. Att folk ser mig som ett företag är ett problem då folk anser sig ha rätten att picka och peta, recensera och kritisera mig som om jag vore en bok eller en film. Jag är Linn Ahlborg. En person, inte ett företag. Däremot så driver jag ett, vilket jag är så otroligt stolt över. Och det skulle jag inte göra om det inte vore för er. Men just nu måste det ske en förändring. Jag vet inte hur det känns att gå in i väggen, men det känns farligt nära. Därför kommer jag nu att ta en paus, från allt.

Jag är inte mig själv just nu och därför är prio1 är att hitta tillbaka och när jag gjort det hoppas jag ni kommer välkomna mig med öppna armar.

Tack för allt.

♥ Linn

Nämen hej. Vad har hänt sen senast? Jag har drunknat i plugg, skjutit upp det pga ångest, fått ännu mer ångest pga skjutit upp det, gjort provet, fått ångest pga gick dåligt, nytt prov, gjort samma sak igen. Fått hjärtat krossat, igen, men fan heller att gör samma sak där, igen. Tänker inte skämmas för att jag är naiv och ser det bästa i folk men det har sina nackdelar. Alla hjärtan läker ju dock, jag hoppas bara det sker fett fort för han är inte värd det.

Men snart är det jul & nyår vilket känns så bra. Julen då jag omringas av världens bästa släkt och nyår då jag samlas med alla mina favorittjejer och dansar in det nya året tillsammans med dem. Tänkte skriva ska bli skönt med en nystart men kom på att allt förmodligen kommer vara exakt likadant som vanligt fast året slår över. Men vafan, en anledning till att fira är alltid nice 😉