Idag har det varit en jobb-dag för min del. En bra sådan. Jag har fått mycket blogginlägg publicerade, en video filmad, mail besvarade och ett möte avklarat. Jag behöver dom här dagarna ibland. Då jag bara fokuserar på mig själv, mitt jobb och det jag är bra på. Speciellt när hjärnan spökar och känslorna går i en berg och- dalbana.
Måste bara säga tack så hemskt mycket för eran förståelse angående mitt känslokaos. Ni som stöttar, hjälper och rådgiver i sådana här situationer är guldvärda. Sen ni andra som skriver att jag är en känslolös råtta som leker med Filips känslor och att jag bör bestämma mig eller ni som nästan tvingar mig till att göra slut? Vafan? Ni har absolut ingen rätt att säga till mig eller Filip hur vi ska sköta vårt förhållande. För det är vårt. Ni har ingen aning om vad som pågår i det. Jag har valt att skriva ut om detta för jag känner att jag kan vända mig till er och få pepp, hjälp och stöd. Jag vill vara en person, ingen ytlig bloggare. Jag vill visa att vårt förhållande kanske inte är den dans på rosor som tecknas på våra medier. Alla förhållanden har ups and downs. Sen att jag är den vilsna i förhållandet är inget jag bett om. Jag är väl så som person, antar jag. Jag har svårt att bestämma mig, svårt att veta vad jag vill, svårt att känna och svårt att visa. Jag suger på känslor. Medan Filip är precis tvärt om. Innan jag träffade honom hade jag inte haft känslor för någon annan. Så snälla. Hata inte på mig för att mina känslor är förvirrade. För tro mig, det är redan svårt nog att få bort rösten i huvudet som säger att Filip är värd bättre. Att jag borde avsluta det för hans skull. Att jag är egoistisk som håller fast vid honom. Och att jag är världens sämsta flickvän.
